Utgångspunkter för bedömning av litteraturstödet – Skönlitteratur för vuxna.

“För att beviljas stöd krävs att boken är av god kvalitet såväl tekniskt som redaktionellt.
Utgångspunkt för bedömning av bokens kvalitet är intensitet, originalitet, komplexitet, förnyelse eller självständighet ifråga om litterär teknik, gestaltning av idéer och erfarenheter samt förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar. För att främja mångsidighet tas särskild hänsyn till debutanter samt geografisk, kulturell och språklig spridning.” (Källa)

Mannen under trappan – en modern folksägen

Det här inlägget innehåller spoilers för tv-serien Mannen under trappan som är baserad på en bok av Marie Hermanson. Serien, i fyra delar, finns att se på SVT play fram tills på onsdag, rekommenderas varmt!

_____________________________________________________________________________

Mannen under trappan handlar om en mycket välordnad övre medelklassfamilj med en pappa (Fredrik) som jobbar på kommunen, en mamma (Paula) som är konstnär och två barn (Olivia och Fabian) som gillar våld. Behöver jag skriva att det med stor sannolikhet ligger överbliven surdeg i kylskåpet? De är nyinflyttade i ett fantastiskt hus på landet med ett mystiskt litet rum under trappan, dock ej bebott av Harry Potter. En natt dyker en man upp i Fredriks kök, presenterar sig som Kwådd och säger att han också bor i huset. Sedan följer en klassisk nedåtgående spiral av otrevliga händelser hela tiden med frågor om vad som är dröm och vad som är verklighet.

Det jag fastnar mest för i serien är dock mannen under trappan själv- Kwådd. Är inte han en modern variant av tomtemyten? Gårdstomten är en av de älsta instanserna av folktro som vi har i Sverige, det vill säga att det bor en liten åldrad pyssling på bondgården som hjälper till med diverse göromål och som är snäll, menär stark och kan bli mycket farlig. Att se Kwådd som en gårdstomte ger tv-serien en övernaturlig klangbotten men också en förklaring till Kwådds beteende och närvaro. Kwådd är kort, tjock, smutsig, kepsburen och fixare. Han lagar vattenkranen och handfatet och betalar hyra samt kommunicerar med barnen med hjälp av morsesignaler . Fredrik reagerar på detta genom att försöka driva ut Kwådd från hemmet. Big mistake! Om Fredrik hade kunnat sina folksägner så hade han vetat att så fort du på något sätt uppmärksammar tomten (och sedan dessutom fördriver honom) så är du väldigt illa ute. Och mycket riktigt, efter att Fredrik jagat ut Kwådd så berättar Kwådd att han tänker ta allt – huset, barnen, Paula.

Hade detta varit en ”riktig” tolkning av en folksägen så hade berättelsen slutat med att Kwådd bränt ner hela gården på klassiskt arg tomte-manér, nu tar berättelsen istället andra vändningar men till alla medelklassfamiljer i fina gårdar på landet så rekommenderar jag ändå att sätta ut en skål gröt till jul.

Rita Felski om estetik och politik i Literature after feminism (2003):

”In other words, trying to hold literature and the social world apart is a Sisyphean task: however valiantly critics try to keep art pure, external meanings keep sinking in. This is because literature is double-sided. It is not either/or but both/and. ” (Felski, s. 12)

”No text is an island.”  (Felski, s. 13)

______________________________________________

Jag har varit på symposium  om estetik och kön och fått väldigt mycket att reflektera över, dessa reflektioner går dock inte att klä i ord för tillfället.

Min bloggfrånvaro i oktober berodde på att all min tankeverksamhet gick åt till att skriva föreläsningar, eftersom jag är ny och gör alla föreläsningar från scratch så tar det mycket längre tid än vad som egentligen är rimligt.

Nu är jag dock tillbaka och forskar i cirka 100 km/h, bokstavligt talat eftersom jag sitter på x2000 mot gbg.

Inlägget om kulturproppen

På grund av förkylning så försvann helt den tänkta snabbanalys jag ämnade göra av kulturproppen samma dag som den kom (21:e september). Ärligt talat var det rätt skönt, jag har svårt för att vara så à jour som jag uppfattar att bloggmediet kräver. Det finns en anledning till att forskning lockar mig- en vilja att göra allting mycket sakta och med eftertanke. Nu när fler reaktioner har kommit så kan jag sammanfatta några, subjektivt uppfattade, huvuddrag:

(1.) Borttagandet av ”konstnärslönen” eller den statliga inkomstgarantin som den egentligen heter har väckt mest protester. Varför? Min spontana tanke är att konstnärslönen är en av de aspekter i kulturproppen som är tydligast och enklast att kommentera. En annan tanke är naturligtvis att det här är själva kärnan i kulturpolitiken (fördelning av ekonomiskt bidrag till konstnärliga utövare) och en symbolfråga för förespråkare för eller emot en aktiv statlig kulturpolitik. För en människa som inte är så intresserad av vare sig kultur eller kulturpolitik kan tanken framstå som provocerande att människor ska få $$$ på livstid för att kladda på en duk. Jag är försiktigt positiv till en ny form av finansiering till konstnärer, främst på grund av att den statliga inkomstgarantin inte har varit ett bra stöd ur ett jämställdhetsperspektiv. Exempelvis: av de konstnärer som fick statlig inkomstgaranti i september 2009 så var 100 män och 55 kvinnor. Men detta är ju förutsatt att de nya stipendierna faktiskt dyker upp.

(2.) Ordet  kvalitet är tillbaka i de kulturpolitiska målen, vilket noterats hastigt i tidigare inlägg. Jag misstänker att ordet kvalitet gjort en spännande glidning i den offentliga kulturdebatten- från vänstern och proggens avståndstagande av begreppet med ett ”alla kan spela” på 70-talet till Kulturutredningens utlåtande 2009:  ”Innebörden av konstnärlig kvalitet har hittills inte kunnat preciseras. När man ändå försökt göra det så har det visat sig att den konstnärliga utvecklingen regelmässigt sökt sig mot uttrycksformer som brutit mot etablerade normer om kvalitet. Kulturpolitiken bör ta intryck av de erfarenheter som finns av detta. Vi har noterat att krav på konstnärlig kvalitet har en tendens att gynna etablerade uttrycksformer och etablerade konstnärsgenera-tioner. Det finns, kort sagt, en motsättning mellan värnet av konstens frihet och krav på att konst ska uppvisa specifika kvaliteter, vilka de nu än kan vara.” (SOU 2009:16, kapitel 7, s. 46) . Vågar jag dra ett spår mellan proggens syn på kvalitet och den borgerliga kulturutredningens syn på kvalitet? Hm, någon borde göra en komparativ studie av hur ordet (konstnärlig) kvalitet använts/används av olika politiska grupperingar…

(3.) Förslaget att litteraturstödet ska ta hänsyn till projektets ekonomiska stödbehov verkar bli kvar även om proppen betonar att alla förlag ”oavsett storlek och ekonomi” ska kunna få stöd. Detta borde betyda att Henning Mankells böcker inte får mer pengar, medan jättarna Bonniers och Norstedts fortfarande kan räkna med att få litteraturstöd för andra projekt. Litteraturstödet har dock inte fått så mycket uppmärksamhet i debatten om proppen, kanske på grund av att ett annat stöd fått så mycket mer…

(4.)… Jag talar naturligtvis om kulturtidskriftsstödet och skrivelsen ”Vi anser att stödet i första hand bör gå till att främja utgivning av tidskrifter vars huvudsakliga inriktning är kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden.” (Prop. 2009/10:3, s. 62.)Här har landets största kultursidor visat enad front (Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan). Går kultursidorna händelserna i förväg eller vaknar de i tid? Undertecknad håller som vanligt med Copyriot om att en gränsdragning låter omöjlig att genomföra. Men låt oss göra en exkurs om detta med gränsdragningar och insnävningar: Ett av kulturutredningens förslag till litterturstödet var att ”kulturpolitisk relevans” skulle vara ett kriterium för att få stöd. Detta definierades inte närmre och tas inte heller upp i proppen. Det går att ana en koppling till moderat kulturpolitik och en skrivelse i den moderata skriften Kulturen 2.0- Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten (2007) där det sägs att ”[i]nköpspolicyn vid offentliga bibliotek ska vara politiskt balanserad.” (s. 14) I uppföljaren Kulturen 3.0 (2008, länken går till en pdf) har meningen utvecklats till: ”Inköpspolicyn vid offentliga bibliotek ska sträva efter politisk mångfald.” och om litteraturstödet sägs det att:  ”Såväl litteratur- som tidskriftsstödet ska präglas av genremässig och politisk balans” (s. 17) och här landar vi cirka ett år senare i kulturproppen.

Nu ska proppen manglas i utskottet* och så får vi se vad som dyker upp längre fram i höst.

*Alla dessa slangord för hur en lag blir till… <3

Reminder: Roman Polanski raped a child

Det bästa som har skrivits om arresterandet av Roman Polanski.

”But as for dropping the charges, Fecke said it quite well: ‘I understand the victim’s feelings on this. And I sympathize, I do. But for good or ill, the justice system doesn’t work on behalf of victims; it works on behalf of justice.’

It works on behalf of the people, in fact — the people whose laws in every state make it clear that both child rape and fleeing prosecution are serious crimes. The point is not to keep 76-year-old Polanski off the streets or help his victim feel safe. The point is that drugging and raping a child, then leaving the country before you can be sentenced for it, is behavior our society should not — and at least in theory, does not — tolerate, no matter how famous, wealthy or well-connected you are, no matter how old you were when you finally got caught, no matter what your victim says about it now, no matter how mature she looked at 13, no matter how pushy her mother was, and no matter how many really swell movies you’ve made.

Roman Polanski raped a child. No one, not even him, disputes that.”

Läs även artikeln med Katarina Wennstam  i DN: ”Polanskis konst vägs mot hans brott”:
”- Det är fascinerande att samma kulturpersonligheter som i andra fall värnar om demokratiska grundpelare, som till exempel att vi alla är lika inför lagen, i sådana här fall ställer sig på gärningsmannens sida och inte på offrets eller rättvisan. /…/Hon [Wennstam] är inte ute efter att nedvärdera Polanskis konstnärliga storhet eller förringa hans bakgrund, men tycker att fler borde fundera över anledningen att han faktiskt sitter häktad. Och över vad etablissemangets försvar av regissören innebär i längden.”

07:37-tåget till Borås den 29:e september 2009

Kunde jag dikta så skulle jag dikta om det.

I Göteborg är staden pastellfärgad, Liseberg måste ha inspirerats av Göteborgs hustak en kall septembermorgon när de valde sina färger- mintgrönt och rosa. När tåget rullar ut från stationen tar jordfärgerna vid- mörkgrönt, brunt, orange och guld, lukten av förruttnelse anas. Nästa färgombyte sker strax innan Hindås. Dimhöljda berg tar vid i en blandning av grått, mörkgrönt och blågrönt. Älvorna dansar över vattnet, fukten hänger i luften och det enda som saknas är låglandsgorillor. Allt detta utspelar sig utanför fönstret i en tågvagn så gammalmodig att kupédörren när som helst kan slås upp av en rundlagd man med välvaxade mustascher som bryter på franska. Mitt medvetande tar sig ut genom en reva i rumtidsväven och färdas i frihet genom alltet.

Väl framme i Borås tar det exakt sju minuter (den tid det tar att gå från stationen till bygdehögskolan) för medvetandet att åter nå kroppen.

Disputation på Bibliotekshögskolan

Idag kl. 13:00 disputerar min kära kontorsgranne Ruth Ester L. Nalumaga på avhandlingen Crossing to the Mainstream – Information Challenges and Possibilities for Female Legislators in the Ugandan Parliament (finns att ladda ner via länken, här finns även ett pressmeddelande i pdf.). Avhandlingen är speciell på minst två sätt, dels är det en av få avhandling i biblioteks- och informationsvetenskap med ett genusperspektiv och dels utspelar sig avhandlingen i en post-kolonial kontext. Precis som för många koloniserade länder så fick Uganda överta dess kolonisatörs (Storbritanniens) uppdelning av manligt/kvinnligt i offentligt/privat vilket naturligtvis har gett stora konsekvenser för hur landet styrs. Nalumaga visar hur kvinnliga parlamentsledamöter hindras av patriarkala strukturer för att kunna utföra sitt arbete. Mycket viktig grundforskning!

(Framsidan på boken är väldigt fin, men den syns tyvärr inte så bra på den enda bilden jag har tillgänglig.)

Banned Books Week: Celebrating the Freedom to Read

Efter helgens bokbonanza i Göteborg så tar USA:s bibliotekarier över staffettpinnen för bokfokus, det är nämligen dags för Banned Books Week. Det är en vecka organiserad av ALA (American Library Association) med syfte att synliggöra ”the benefits of free and open access to information while drawing attention to the harms of censorship by spotlighting actual or attempted bannings of books across the United States”. Mest intressant för oss som inte har möjlighet att delta i aktivismen at the other side of the pond är listan över Frequently Challenged Books där det går att få fram listor på titlar, sorterade på bland annat år och författare, som har förbjudits på institutioner såsom skolor och bibliotek. Extra intressant är listan över anledningar till att olika klassiker har blivit borttagna från hyllorna genom åren. Några exempel följer, gissa vilka titlar som åsyftas! (Rätt svar under bilderna längst ner i inlägget.)

1. ”Burned in the U.S. (1918), Ireland (1922), Canada (1922), England (1923) and banned in England (1929).”

2. ”Challenged in the Jackson County, FL (1981) because X’s novel is ”pro-communist and contained explicit sexual matter./…/”

3. ”Banned in Boston, MA (1930), Ireland (1953), Riverside, CA (1960). Burned in Nazi bonfires (1933).”

Älskar sista exemplets tydlighet, bok som bränts på bål av nazister, bara för att bli förbjuden i Kalifornien trettio år senare. Bokbål och censur av böcker (både av stater och i mindre institutioner och grupper) är ett ämne som berör och engagerar, för mig är det intressant att se på som en extrem ytterlighet av vad en syn på litteratur som instrumentell kan göra. Idén att en boks innehåll automatiskt förvandlar/påverkar läsaren är levande hos många människor, naturligtvis inte alltid med så extrema konsekvenser som ovan. Eftersom jag studerar bland annat  hur det talas om litteratur och hur litteraturs värde uttrycks så går det att känna igen resonemangen. För om en viss litteratur kan vara så god att den hjälper till att skapa den goda samhällsmedborgaren så är inte steget långt från att annan literatur kan vara så dålig att den riskerar att försämra människor.

Här är dessutom en informativ pie chart över anledningar till officiella protester mot böcker i USA (tagen från denna sida med mer statistik):

Rätt svar:

1.James Joyce – Ulysses

2. George Orwell – 1984

3. Ernest Hemingway – The sun also rises

Nytt nummer av Galago!

Nr 97 av Galago kom i torsdags och rekommenderas varmt. Jag bidrar med mina två bästa recensioner hittills: om att minnas sin barndom och om kåseriet som litterär genre.

Estetik som politik

Idag skulle jag egentligen ha närvarat vid ett seminarium om kulturpolitik för distansstudenterna på bibliotekarieprogrammet i Borås. Jag har dock dragit på mig en förkylning och kan inte närvara. För att anteckningarna till mitt inledande anförande inte ska glömmas bort så publicerar jag dem här.

___________________________________________________________________________

När ordet kvalitet ströks från de kulturpolitiska målen i Kulturutredningen som presenterades i februari i år startade en livlig debatt. Utredningens mening var att eftersom kvalitet inte kan definieras så är det onödigt att ha med det som ett mål. Detta väckte protester och i kulturproppen som presenterades igår var ordet tillbaka i målen, dessutom med förnyad styrka. Kvalitet är ett nyckelord i kultursfären och kulturpolitiken som ofta (alltid?) används odefinierat. Ordet ligger till grund för bedömningen om ett konstverk har lyckats eller ej och om ett verk bedöms ha god kvalitet ökar chansen till uppmärksamhet från media och publik samt till ekonomiska bidrag från staten eller andra aktörer. Men om kvalitet inte går att definiera så finns det risk att ordet används godtyckligt. Vem har tolkningsföreträde att bestämma vad som är kvalitativ konst och vad som är bra nog att spara eller betala för? Som feministiska och post-koloniala forskare har visat så har kvalitativ konst de senaste 250 åren med väldigt få undantag varit gjord av vita män. Det finns en politisk aspekt i detta. Politik är inte bara vad som står i partiprogrammen. Hur män och kvinnor framställs i konst och vilken konst som blir uppskattad är också politik. Vanja Hermele går i Konsten – så funkar det (inte) (2009) igenom statistik och visar där att manliga konstutövare får mer ekonomiska bidrag än kvinnliga konstutövare samt att mäns konst i högre utsträckning visas på offentliga platser. Just offentlig konst, konst som visas på offentliga platser och allmäna gallerier/museer är fokus för det här anförandet idag. Statyer på offentlig plats är ofta en debattfråga och konst som inte stämmer överens med förväntningar om hur en staty ska se ut har ibland kritiserats hårt. Ett exempel på detta, som jag har tagit från Berit Lindens kapitel i En bok om genus – nyfikenhet, nytänkande, nytta (2009) är Marianne Lindberg De Geers Jag tänker på mig själv, eller Bronskvinnorna som statyn mer är känd som, som står i Växjö.

Såhär brukar inte kvinnor avbildas i statyform. Enligt Berit Linden är en naken kvinna i brons en av de vanligaste formerna av offentlig konst. Ovanstående kvinnor bryter dock från statynormen genom att vara väldigt smal och väldigt tjock. Något som har provocerat så mycket att konstverket vid upprepade tillfällen utsatts för vandalism. (Klicka på länken för exempel på statyer som vi är vana att se dem, från nöjesparken Liseberg.)

Vandalism mot konst är en företeelse som också kan ha mer uttalat politiska implikationer. Ett skrämmande exempel är nazisterna som förstörde Andres Serranos fotoutställning A history of sex i Lund 2007.

Jessica Kempe skriver i två mycket läsvärda artiklar på DN kultur om Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partiers kultursyn (1, 2). Hon visar hur Sverigedemokraterna applåderade tilltaget och mot Serranos ”sjuka” konst ställde Anders Zorns målning Midsommardans som ett exempel på kvalitativ och ”frisk” konst.

Här ”kidnappar” Sverigedemokraterna Anders Zorn för sina egna syften och sätter en sverigedemokratisk kvalitetsstämpel på hans konst i motsats till andra mer omoraliska verk.*

Men, som Jessica Kempe skriver, resonemanget går snabbt av vända på för i Serranos bilder visas fria människor med kontroll över sig själva och sin sexualitet medan Midsommardansen visar kvinnor med sänkt blick i slöjor. Det jag vill lyfta fram i sammanhanget är hur viktigt det är att studera högerextrema partiers kulturpolitik. I kulturpolitiken lyfts nämligen ideologier till ytan.

Vi behöver dock inte röra oss i så dåligt sällskap som Sverigedemokraterna för att hitta tillfällen där politiska utövare uttalar sig om kvaliteten på konst. Som de flesta känner till så har studenter på Konstfack under våren fått mycket uppmärksamhet och kritik och i den efterföljande debatten så har det ställts frågor om kvalitet och konstens värde. En av de konststudenter som har kritiserats är NUG som i sitt verk Territorial pissing målar/vandaliserar en tunnelbanevagn.

Om detta videoverk sa kulturministern Lena Adehlson Liljeroth att det inte är konst. Säga vad man vill om territorial pissing, men det är ovanligt att en kulturminister går ut och tar så kraftigt avstånd från ett verk. Frågan kvarstår dock, behövs ett kvalitetsbegrepp och vem ska definiera vad kvalitet är för något? Kvalitet handlar ju, för att uttrycka sig frankt, om att skilja agnarna från vetet. En värderingsprocess är oundviklig, men går det att undvika, som så många forskare har visat, att kvalitetsbegreppet ställs i motsats till exempelvis jämställdhet och etnicitet? Jag har inga svar på frågorna, men vill aktualisera dem. En diskussion om kvalitetsbegreppet initierades i och med Kulturutredningen. Förhoppningsvis kan den fortsätta och fördjupas.

* I sammanhanget mycket rolig kuriosa: I SVT-programmet Arty förra våren kunde redaktionen, med hjälp av Hasse Aro (?) visa mycket explicita pornografiska bilder målade av Anders Zorn.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/kulturministern-upprord-av-videokonst-1.79878