Det bästa som har skrivits om arresterandet av Roman Polanski.
”But as for dropping the charges, Fecke said it quite well: ‘I understand the victim’s feelings on this. And I sympathize, I do. But for good or ill, the justice system doesn’t work on behalf of victims; it works on behalf of justice.’
It works on behalf of the people, in fact — the people whose laws in every state make it clear that both child rape and fleeing prosecution are serious crimes. The point is not to keep 76-year-old Polanski off the streets or help his victim feel safe. The point is that drugging and raping a child, then leaving the country before you can be sentenced for it, is behavior our society should not — and at least in theory, does not — tolerate, no matter how famous, wealthy or well-connected you are, no matter how old you were when you finally got caught, no matter what your victim says about it now, no matter how mature she looked at 13, no matter how pushy her mother was, and no matter how many really swell movies you’ve made.
Roman Polanski raped a child. No one, not even him, disputes that.”
Läs även artikeln med Katarina Wennstam i DN: ”Polanskis konst vägs mot hans brott”:
”- Det är fascinerande att samma kulturpersonligheter som i andra fall värnar om demokratiska grundpelare, som till exempel att vi alla är lika inför lagen, i sådana här fall ställer sig på gärningsmannens sida och inte på offrets eller rättvisan. /…/Hon [Wennstam] är inte ute efter att nedvärdera Polanskis konstnärliga storhet eller förringa hans bakgrund, men tycker att fler borde fundera över anledningen att han faktiskt sitter häktad. Och över vad etablissemangets försvar av regissören innebär i längden.”
