Det här inlägget innehåller spoilers för tv-serien Mannen under trappan som är baserad på en bok av Marie Hermanson. Serien, i fyra delar, finns att se på SVT play fram tills på onsdag, rekommenderas varmt!

_____________________________________________________________________________
Mannen under trappan handlar om en mycket välordnad övre medelklassfamilj med en pappa (Fredrik) som jobbar på kommunen, en mamma (Paula) som är konstnär och två barn (Olivia och Fabian) som gillar våld. Behöver jag skriva att det med stor sannolikhet ligger överbliven surdeg i kylskåpet? De är nyinflyttade i ett fantastiskt hus på landet med ett mystiskt litet rum under trappan, dock ej bebott av Harry Potter. En natt dyker en man upp i Fredriks kök, presenterar sig som Kwådd och säger att han också bor i huset. Sedan följer en klassisk nedåtgående spiral av otrevliga händelser hela tiden med frågor om vad som är dröm och vad som är verklighet.
Det jag fastnar mest för i serien är dock mannen under trappan själv- Kwådd. Är inte han en modern variant av tomtemyten? Gårdstomten är en av de älsta instanserna av folktro som vi har i Sverige, det vill säga att det bor en liten åldrad pyssling på bondgården som hjälper till med diverse göromål och som är snäll, menär stark och kan bli mycket farlig. Att se Kwådd som en gårdstomte ger tv-serien en övernaturlig klangbotten men också en förklaring till Kwådds beteende och närvaro. Kwådd är kort, tjock, smutsig, kepsburen och fixare. Han lagar vattenkranen och handfatet och betalar hyra samt kommunicerar med barnen med hjälp av morsesignaler . Fredrik reagerar på detta genom att försöka driva ut Kwådd från hemmet. Big mistake! Om Fredrik hade kunnat sina folksägner så hade han vetat att så fort du på något sätt uppmärksammar tomten (och sedan dessutom fördriver honom) så är du väldigt illa ute. Och mycket riktigt, efter att Fredrik jagat ut Kwådd så berättar Kwådd att han tänker ta allt – huset, barnen, Paula.
Hade detta varit en ”riktig” tolkning av en folksägen så hade berättelsen slutat med att Kwådd bränt ner hela gården på klassiskt arg tomte-manér, nu tar berättelsen istället andra vändningar men till alla medelklassfamiljer i fina gårdar på landet så rekommenderar jag ändå att sätta ut en skål gröt till jul.